Nordiska Roddföreningen i Zürich

Sedan 18 år tillbaka, sker årligen Orta Lake Challenge sjön Orta i Norditalien - dels en städad 6 km tävling för åttor där Nordiska deltog med två båtar, dels en vansinnig singelskuller roddtävling som genomförs med så kallad mass-start. En masstart innebär att alla deltagande båtar, i år 125 stycken uppradade i 5 täta rader, startar på samma gång. Målet är gissningsvis att överleva med förståndet i behåll. Å andra sidan kan det ifrågasättas om någon av deltagarna hade förstånd från början med tanke på att de frivilligt valt att vara med i denna typ av tävlingsform.

Starten kan liknas vid den effekt som uppstår när man häller fiskmat i en damm full med hungriga fiskar. Rätt fräckt på avstånd, liv och död för fisken i dammen. 

Som roddare är det en märklig känsla att med 125 bröder och systrar tätt bredvid, framför och bakom sig, vid given startsignal, samtidigt sätta av i regatta tempo mot första rundningspunkten som nås efter ca 2000m. Tidigare års snabbaste roddare  har privilegiet att starta i första raderna. Därefter sker placeringen gissningsvis i åldersordning/stresstolerans/hjärtstyrka/EQ.

Första bojen ska alltså rundas av alla entusiaster vid mer eller mindre samma tillfälle. Ju närmre man kommer bojen, desto mer inser man att detta inte är möjligt. Nog för att roddbåten är smal, men utskotten där det viftas på sidorna ställer till det. Bojen syns dessutom inte pga av framförvarande roddare. Det är omöjligt att inte slå i andra båtar/åror på vägen ut till första bojen. Båtar pressas in från kanterna inför rundningen av första bojen och man hinner snabbt ifatt framförvarande båt, tvingas sakta ner, och blir då föremål för bakomliggande båts bogbolls- och årpaddelskärlek. 

Därefter viker banan av längs med andra benet ner till Isola d'Orta som ska rundas. När man överlevt första rundningen, där man delvis stått helt stilla en stund, fascineras man över hur behagligt det plötsligt är när det endast är 5-6 singelskuller i bredd. Vart 20e årtag slår man i någon ny kollegas roddutrustning. Man funderar nu på vilken linje man ska välja för att komma ur soppan. Det finns dock knappt några  alternativ annat än att ta häng på framförvarande 2-3 båtar och försöka undvika de som är för långsamma. För att öka spänningsmomentet och gå full Darwinism, kommer nu dessutom vågor från turbåtarna som inte valt att stanna för den knappt 20 minuter långa tävlingen som sker en gång om året.

Efter rundningen av ön, bär det av ner till och sedan längs med den charmiga, nästan medelhavsaktiga byn Orta San Giulio, tillbaka mot startplatsen igen.  

Så, vem skulle frivilligt få för sig att åka till Norditalien för att uppleva kaos, stress och full ångest under ett 6 kilometer långt lopp? Uppenbarligen inte bara Nordiskas singelskuller representant i år, utan även en 92 årig man, som med följebåt bredvid sig, tog sig hela vägen runt banan, till ljudlig support från restaurangerna längs med slutkilometrarna av banan.

Orta sjön är väldigt vacker och en härlig miljö att besöka. Det är god stämning på plats bland masochisterna. Att delta är en upplevelse, troligtvis bäst om man är en liten grupp med bra båtförsäkring och utmärkt kontakt till Nordiskas materialförvaltare.